Jag ska förändra och skapa relevans

Jag har funderat på det ganska länge. Vad det är som håller på att hända med vårt beteende vad gäller konsumtion av reklam och kommunikation. Vi lever i en värld där mediabruset hela tiden ökar och där företag och organisationer skriker högre och högre för att nå igenom bruset. Men det går ändå inte fram. Varför är det så? Och hur kan vi göra annorlunda? Går det att nå fram?

Nå fram i bruset

Vi pratar om att vi i nuläget lever i en värld av ”Information overload”, dvs att vi blir så överrösta av information att vi inte vet hur vi ska hantera det, vi ”ser inte skogen för alla träden”. Och egentligen är det inte det som är problemet, för det är väl egentligen bra? Att information hela tiden finns tillgänglig, eller hur? Nej, problemet är snarare att vi inte har några fungerande filter. I stället för att bara filtrera ut den information som vi faktiskt vill och behöver ha så stänger vi ute mer eller mindre allt, eller så filtrerar vi fel saker vid fel tillfälle.

Därför har jag myntat begreppet ”Situationsbaserad kommunikation”. Jag har inte stött på någon annan som använt begreppet. Än, men förhoppningsvis är det bara en tidsfråga. 

Vad det handlar om är att skapa filtrerad kommunikation, genom att anpassa den till tid, rum och situation. Vi gör kommunikationen relevant. I dag är vi ständigt uppkopplade via våra mobila enheter, allt finns i princip tillgängligt för alla oavsett var eller när vi behöver det, och allt vi gör lämnar spår och avtryck.

Exempel

T.ex så just nu sitter jag på mitt kontor och klockan börjar närma sig 11.30. Jag börjar bli hungrig. Min historik (bland annat via mina incheckningar i mobilen) säger att jag äter gärna snabbmat och mycket kött. Tänk om jag då, i detta nu, när jag precis är på väg att börja fundera på vad och var jag ska äta lunch, fick ett meddelande från kvartersrestaurangen med dagens erbjudande som just för mig är en kötträtt. Och jag kan förbeställa och boka genom att klicka ok i meddelandet och även betala vi mobilen. Hade jag istället varit på en annan plats, säg på promenad i Malmö just nu, hade jag givetvis fått ett likartat erbjudande från en restaurang i närheten där. Och det här går att genomföra relativt enkelt, genom att använda bl.a. interest graph och social graph för att skapa förutsättningen för denna typ av filtrerad och riktad kommunikation.

Vi har tekniken och verktygen idag, men vi har inte beteendet. Hjälp mig att ändra på det.

  • Pingback: Om situationsbaserad kommunikation | Reklam2()

  • Mats

    Ledsen för att låta som en besserwisser, men redan under slutet av 90-talet, när jag jobbade på Ericsson, var det du beskriver i ditt inlägg ett område i fokus. Så ”situationsbaserad kommunikation” är tyvärr inget nytt begrepp.

    Jag håller heller inte med dig om att vi stänger ute all kommunikation. Tvärtom har vi extremt bra filter som hela tiden är igång och tolkar omvärlden åt oss – eftersom vi inte behöver processa informationen kognitivt för att den ska fungera på oss. Snarare är det tvärtom så att kommunikationen som tilltalar oss gör det i stor grad därför att vi inte behöver processa den, I stället är det så att när kommunikationen är relevant, intressant och tillräckligt inbjudande behöver inte hjärnan lägga energi på att ta hand om och värdera budskapet, vilket gör att vi lättare lagrar positiva assocationer som vi sedan framkallar när det är dags att välja produkt eller tjänst.

    • Mats, du låter absolut inte som en besserwisser. När jag gjorde min efterforskning inför detta inlägget hittade jag inget om ”situationsbaserad kommunikation” så därför antog jag (kanske felaktigt) att det inte använts tidigare. Men jag hade egentligen varit mer förvånad om jag hade rätt. Däremot har jag inte själv stött på någon som använt sig av begreppet.

      Poängen jag ville visa var egentligen inte att vi stänger ute all kommunikation, och det är kanske för generaliserat, utan jag menar den kommunikation vi skulle kunna ta emot på det medvetna planet, men väljer att ignorera, typ ”banner blindness”. Sedan tror jag absolut att nyckleordet här är ”relevans”. Kommunikation som är relevant och som vi dessutom inte behöver processa och/eller värdera tas emot och lagras effektivt. Men vad händer när hjärnan är full? När vi inte längre får plats med mer relevant och intressant information? Tänk om den relevanta informationen kunde processas någonannstans och framkallas vid rätt tid och behov? Det hade varit intressant.